”Vi lever i en kultur, där man tror att lek är något som mest är till för barn. Det här är en ren missuppfattning. Alltså rent historiskt så leker vi idag mycket mindre än vad våra förfäder har gjort genom årtusendena. Och det är faktiskt verkligen illavarslande för deras lekar har nog varit avgörande för att vi har hamnat där vi är idag, i den här enastående privilegierade civilisationen. För lek är nämligen den mest komplexa, utvecklande och intelligenta av människans alla aktiviteter, atomforskning och hjärnkirurgi inräknat. Kom ihåg vad ni hörde det först!”
”Man kommer att lära sig av att spela tärning, att det är bra att ta precis lagom mycket risker i livet.” Språkhistorikern Fredrik Lindström om det mest intelligenta människan kan ägna sig åt – lek! Vill du läsa detta Vinter-prat så passa på denna månaden! SverigesRadio.
”Hela laget kan bli helt överlyckligt över en liten bagatellartad händelse som här har en jättestor betydelse. Man kramas. Man jublar. Leken producerar lycka. Alltså helt konkret i form av dopamin som utsöndras i hjärnan, tillsammans med andra signalsubstanser eller som adrenalin och endorfin. Leken är alltså i ekonomiska eller materiella värden i princip värdelös, men när det gäller nästan det enda som vi människor verkligen bryr oss om och strävar efter – att få känna oss lite lyckliga – ja då är den närmast oslagbar!”
”En viktig sak med lek är att det är en aktivitet som ska drivas av lust. Leken är alltid frivillig. Om den är påtvingad, då är det inte längre någon lek. Friheten är liksom inbegripen i själva begreppet, menar Huizinga och leken i sig ger oss en stor frihet. Leken är alltså på många sätt en frizon från vårt övriga liv. Någonstans dit vi kan gå in och hämta lycka gratis. Ju bättre vi leker leken, ju mer kan vi njuta av att vara i det här rummet.” (Bok: Den lekande människan, homo ludens av Johan Huizinga).
”…Så om det inte var nog med att barn är bättre än vuxna på att vara människor och klara av sina basfunktioner så är de alltså också mycket bättre än oss på att leka. Mina barn spöar till exempel mig i alla former av minnes- eller perceptionsspel. Dessutom är barn i allmänhet helt överlägsna oss vuxna när det gäller språkförmågan. När vi som små barn lär oss språket så gör vi det mestadels helt omedvetet, alltså på många sätt som en avspegling av hur det en gång har kommit till. För det vet ni ju hur barn är väldigt sköna och avspända i sin relation till språket. De använder det hur de vill, de leker med det, de hittar på massa egna ord.”
”En favoritlek i mitt barndomshem var snottra. Då måste en person gå ut och alla de andra bestämmer sig för ett ord och det ska vara ett verb, någonting man gör. Och så kan man ersätta det ordet med snottra och så får den andra komma in och ställa frågor som man ska svara ja eller nej på. Då frågar man så här, har jag snottrat idag? Tycker jag om att snottra? Kan vi snottra tillsammans? Måste man vara naken för att snottra eller behöver man verktyg? Och det uppstår väldigt roliga situationer i det här. Dessutom kan man driva människor till vansinne om man tar ett väldigt abstrakt och så där lite opåtagligt verb, som till exempel prenumerera. Det kan folk hålla på och försöka snottra sig fram till i timtals.”
”…Och trädet blir en bra liknelse när Nobelpristagaren Tomas Tranströmer försöker beskriva det här med att en människa ju alltid på sätt och vis, på en och samma gång, är alla sina åldrar samtidigt, de som hon en gång varit. Tranströmer skriver: ”Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ”jag”. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.”
”Och det är väl klart, det vet vi alla, att vi inte blev någon helt annan som vuxen, femåringen, tolvåringen, 26-åringen, alla de andra, de bor ju kvar någonstans där inne, de är bara inkapslade i fler och fler årsringar av livserfarenhet. Den vuxna eller den yttersta årsringen om man så vill, det är den som måste ta ansvar och betala räkningarna och tömma diskmaskinen.” -Språkhistorikern om det mest intelligenta människan kan ägna sig åt – lek.” Fredrik Lindström. Vill du läsa HELA detta Vinter-prat så passa på denna månaden!
