Månad: september 2010

Bilden är en efterkonstruktion fotograferad idag 🙂

När vi var på 5½-årskontrollen ritade sonen former efter bvc-sköterskan. Hon ritade en cirkel, han ritade en cirkel. Hon ritade en fyrkant, en triangel och en cirkel igen. Sköterskan frågade om han kunde säga hur många former de hade ritat tillsammans.

-Åtta! svarade han snabbt utan att ens räkna efter. -Du var snabb på att räkna! Snabbaste vi har mött. sa alla tre sköterskor som var där. -Jag bara visste att det var åtta, för fyra plus fyra är ju åtta, sa lillen. -Och jag vet också att tre plus fyra är sju la han till. Sköterskorna verkade uppriktigt imponerade.

Andra barn brukar peka på formerna och räkna dem från ett till åtta.
Det kan ju tilläggas att han har en två år äldre syster som nyligen hade börjat i ettan då detta hände.

”Jag bara visste att det var åtta” Det kom så spontant och säkert.
Temat idag är en kommentar jag aldrig glömmer och det verkar som om glömmer är just det jag gör… För visst har jag fått många både roliga och knasiga kommentarer i mina dagar. Jag kommer bara inte på någon. Olgakatt lämnar nu över till Pettas som väljer teman för oktober och det lär inte bli lätt då heller.

-Mamma jag har bestämt mig! sa tösen innan hon åkte iväg med sin pappa till tandläkaren idag. Hon har tätt i nederkäken och behöver dra ut två mjölktänder för att de permanenta ska komma upp på ett bra sätt. Först var jag med henne i april, men då vågade hon inte.
Idag gick det mycket bättre. Hon hade en kvinnlig tandläkare, specialiserad på barn och så var det en tandsköterska som hon känner också. Så idag vågade hon både göra tandavgjutning och ta bedövning och dra ut en tand. Det var en stolt tjej som kom hem med sin tand i denna lilla asken! Nu får hon vara hemma resten av dagen. Hon biter ihop på en kompress nu och bedövningen kommer att släppa snart. Nästa tand blir på höstlovet, hoppas att det går bra då också.

Tösen hade en kompis här på eftermiddagen och jag var ute och vevade hopprepet åt dem. Lilleman var också ute och lekte med en boll på gräset. Plötsligt hör jag honom gråta! Då har han snavat på bollen och ramlat och på något sätt brutit nyckelbenet. Jag misstänker ganska så snart att det är just det han har gjort. Jag ringer till vårdcentralen och jourläkarcentralen.
Detta var vid klockan fyra så snart var P hemma med bilen och han kör iväg med honom. Han fick röntgas och mycket riktigt var det ett brott på nyckelbenet… (Tillägg: Brott på nyckelbenet men det låg fint, på plats.)
Så nu får han ha mitella eller ett åtta-förband och ta det väldigt lugnt i några veckor framöver. Nu har han tre tapperhetsmedaljer, nästan lika många som simmärken… De första två fick han när han gipsade benet.