Med första barnet kände jag inte av någonting förrän vattnet gick. Vi ringde och åkte in. de mätte lite och sa att vi skulle avvakta tills värkarna började komma igång och bli starkare och tätare.
ca 2 timmar efter att vattnet gått och vi har kommit hem igen så börjar värkana komma igång på allvar så då åker vi in igen. Denna gången känner de efter hur mycket öppen jag är
-fullt öppen! och mycket hår på huvudet! får jag höra då, aningens chockad.

Jag fick prova akupunktur ett tag och längre fram fick jag lustgas.

6½ timme efter att vattnet har gått så börjar jag att krysta och 25 minuter efter det så är hon född.

Så cirka 7 timmar.

Andra barnet två år senare:

Det börjar med att jag får sammandragningar.
Vattnet går hemma 3½ timme efter att sammandragningarna började.
Denna gången är det rejäla värkar på en gång när vattnet har gått.
Vi åker in i raketfart *s* Maken ställer bilen precis utanför dörren typ och får in mig på sjukhuset. Jag har en värk i korridoren och sedan kommer vi in på förlossningssalen. (Raringen frågar bm om han hinner gå ner och parkera bilen. -Nej! får han till svar.)

En timme efter att vattnet har gått så börjar jag att krysta och 12 minuter efter det så föds vår son.

ca 4½ timme.

(och vi klarade oss undan felpark.böter)
och någon lustgas eller annat hann jag inte med. behövdes inte heller.

Båda barnen föddes 2 dagar efter det beräknade datumet enligt sista mensen.
(Men med ultraljudet blev jag framflyttade en vecka med dottern, och tillbakaflyttad en vecka med sonen.)

Jag hade samma barnmorska som förlöste mig med båda barnen också!