Jag vill bli en sådan mamma som har kalas för alla i klassen!
En del kalas minns man speciellt från när man var liten. När jag gick i lågstadiet var det en klasskompis som bjöd in hela klassen när han fyllde år, både pojkar och flickor. Det var nog under alla lågstadieåren tror jag. Han hade tre syskon, snälla föräldrar och ett stort hus. Det var verkligen så roligt att få komma hem till dem! Det fanns en tjej i klassen som också bjöd i alla i klassen på sina födelsedagar, även när vi gick i mellanstadiet då det var mera ”party” och ryska posten och sådant som gällde. Några mer var det förstås som bjöd in. En kille som bodde i en lägenhet fyllde år på sommaren och hade kalas utomhus på den allmänna gräsplanen.
Jag bjöd bara tjejerna i klassen när jag fyllde år. Jag vet inte om det var det jag ville själv eller om jag blev påverkad av mina föräldrar att ha det så. Ett år minns jag att vi tittade på Pippi Långstrump på video! Mina klasskompisar kunde inte förstås hur det gick till. –Pippi visas väl inte på tv nu? sa någon. Min pryltokiga pappa var tidigt ute med att skaffa en videoapparat. Den var jättestor! Men den kunde vi spela in barnprogram från tv:n med. Hyra filmer kunde man kanske göra också men det var nog ganska så begränsat utbud, jag minns inte… (detta var runt 1980.) Innan dess vet jag att vi tittade på Piff och Puff och Kalle Anka på super8-film som pappa lånade tillsammans med en filmprojektor. Ballongdansen uppträdde jag och två tjejkompisar med ett år hos mig minns jag. Och så olika lekar förstås.
Jag ser fram emot att ha barnkalas när barnen börjar skolan. Ännu så länge har vi inte haft kalas för mer än tre kompisar med syskon och föräldrar samtidigt. Tösen var i början av året på ett mysig kalas där det var många barn. Den flickan går hon dagmamma och då är det ju en mindre grupp barn att bjuda plus att man lär nog känna varandra lite närmre också. Så hon bjud sin dagmammegrupp plus några vänner till. Det var ett sådant kalas där barnen fick bli lämnade av sina föräldrar, om de ville. Det höll på i två timmar. Ganska så lagom. Denna mamman är så duktig också, lärare till yrket. Det var presentera sig- och lära namn-lekar och så hade hon en liten teater med handdockor när det var dags för godispåsen. Som variant på ”fiskdamm”.Glass och maränger och god fika med såklart. Inspirerande!
Mina barn går på ett dagis, de trivs bra där. De har inte gått där så länge, det är en ganska så stor, eller lagom stor, grupp. Jag har inte så stor koll på vilka de andra föräldrarna är. Så det har inte blivit att jag har bjudit in alla de barnen på kalas. Det blir ju lite annorlunda sedan när det börjar skolan och ska gå med samma barn i flera år framöver.
Bara det inte trissas upp för mycket och blir för dyrt… man kan ju ha ett helt vanligt kalas hemma utan något speciellt tema eller så. Men har man något kul tema så är det ju kul förstås. Att ha kalaset på andra platser än hemma blir kanske vanligare nu för tiden? Det beror väl på hur man bor med förstås, det går ju att hyra en vanlig kvarterlokal med såklart.… McDonalds vet jag inte om jag skulle vilja ha. Hyra simhallen är jag också tveksam till. I så fall ska alla kunna simma bra och helst ska många föräldrar och vuxna vara med. Olika museum, aktivitetshus och liknade ordnar också med kalas på en del ställen. Jag är nog mest inne på att vara hemma, i alla fall till en början. Sedan kanske de vill prova på något annat när de blir lite äldre.
Visa en film på kalas nu för tiden är nog inte lika populär som när jag var barn. Nu ska det vara aktiviteter istället och det är ju bra. För film och tecknade ser ju barn så ofta på nu för tiden ändå. Men det såklart skulle jag leta upp Piff & Puff på Super-8 skulle det nog bli ett kul inslag!
Vi får väl se vad tösen är sugen på för slags kalas när hon börjar i skolan! Det är ju inte så länge kvar förresten…
Tillägg den 17/5: Tack för tipset, Husmusen. Här på Martha Stewarts sida finns mängder av teman och inspiration för födelsedagskalas!
Uppdatering den 24/5: Idag hittade jag en artikel i Aftonbladet som handlar om barnkalas.
Nu har vi turligt nog inte hamnat i den karusellen ännu. Vi bor inte där utbudet är jättestort. och det verkar vara ganska lugnt och likasinnat i bekantskapskretsen. så vi kan nog hålla allt på en rimlig nivå.
