Nu har jag läst ut ännu en av mina böcker. Bokhandlaren i Kabul från 2002 av Åsne Seierstad. (Jag har även lyssnat på när Åsne sommarpratar 2003. Jag ska snart lyssna på årets Sommar också.) Jag tyckte mycket om hennes bok.
Här kommer ett citat ur boken:
”Det var under kung Habibullah, som styrde från 1901 till 1919, som burkhan infördes. Han ålade de tvåhundra kvinnorna i sitt harem att bära den så att de inte skulle fresta andra män med sina vackra ansikten när de befann sig utanför slottets dörrar. Deras slöjor var i siden med fina broderier, och Habibullahs hade rentav burkhor broderade med guldtråd. På så sätt det ett plagg för överklassen, för att skydda dem mot folkets blickar. På femtitalet hade bruket spritt sig över hela landet, men fortfarande först och främst bland de rika.
Beslöjningen hade också motståndare. 1959 vållade det chock när statsministern, prins, Daoud framträdde på nationaldagen med sin hustru utan burkha. Han hade övertalat brodern att låta sin hustru göra detsamma, och han uppmanade ministrarna att kasta sina fruars burkhor. Redan dagen efter kunde man se flera kvinnor på Kabuls gator i långa kappor, mörka solglasögon och liten hatt. Kvinnor som tidigare hade gått omkring helt dolda. Eftersom bruket av burkha hade startat i de högre skikten var det överklassen som kastade den först. Plagget hade nu blivit en statussymbol bland de fattiga, och många pigor och tjänsteflickor tog över sina arbetsgivares sidenburkhor. Först var det bara de härskande pashtunerna som skylde sina kvinnor, nu hade också andra etniska grupper börjat använda plagget. Men prins Daoud ville få bort burkhorna helt och hållet från Afghanistan. 1961 kom en lag som förbjöd bruket för offentliganställda. De anmodades att klä sig på västerländskt sätt. Det tog flera år innan lagen efterföljdes, men på sjuttitalet fanns det knappt den lärarinna eller sekreterare i allmän tjänst som inte klädde sig i kjol och blus medan männen gick i kostym. Men de avklädda kvinnorna löpte risk att bli skjutna i låret eller få syra i ansiktet av fundamentalister. När inbördeskriget kom och Kabul fick ett islamistiskt styre var det allt fler kvinnor som skylde sig. Med talibanerna försvann alla kvinnoansikten från Kabuls gator.”