Jag satt just och läste Sigge Eklunds krönika i nya Mama (extratidningen till mama nr 4 2006). Han skriver om "Perioder som inte kommer tillbaka. Som tiden innan bebis. Eller själva bebistiden." Hur allting förändras omkring en när man har fått veta att man ska bli förälder. Att man plöstligt ser mängder av barnvagnar och barnklädesaffärer och gravidmagar överallt. som man inte har tänkt på alls innan. "Efter en stund kröp du ner och la dig intill henne, med ena handen på hennes mage och den andra knuten kring de små strumporna du köpt." Och hur det är nu när man har två barn och om tiderna som ska komma framåt i tiden. Det var väldigt fint skrivet, knäppa jag blev alldeles tårögd…
Vi har hunnit med mycket redan idag. Jag har varit med dottern på audionommottagningen för första gången. Där gick allting bra! Hon fick hörlurar på sig och när hon hörde ett pip så fick hon vända ner en kula på en slags kulram, en efter en. Det fixade hon bra. (jag var lite fundersam över hur det skulle gå med tanke på hur det gick sist på synkontrollen.) Lillkillen lämnade jag hos pappa på jobbet under tiden. det passade bra att kunna göra så. Bra att få gå med henne själv utan lillebror med sig.