När alla vännerna gått hem
och festen är slut för länge sen
och man ligger ensam i sin säng
När alla vännerna gått hem
När alla vännerna gått hem
och dörren har stängts igen
och mörkret det skrämmer igen
När alla vännerna gått hem
Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll…
När alla vänner är som ljus
När varje sekund känns som en minut
och när man inte hittar ut
När alla vänner är som ljus
När alla vänner är som ljus
Ljus som brinner ut
När varje veke bär en knut
När alla vänner är som ljus
När alla vänner försvinner bort.
När man inte längre hör av varandra
Och man önskar att man kunde träffas som förut?
Det är inte samma sak längre. Man kommer ifrån varandra.
Och inbjudningarna lyser med sin frånvaro.
Innan man vet om det så har man successivt blivit bortglömd.
Det är lika smärtsamt när en vänskap rinner ut i sanden
Som när ett förhållande tar slut.
Men mina vänner kommer alltid att vara mina vänner oavsett vad som händer. Vi kanske inte hör av varandra lika ofta, men jag tänker på dem ofta. Och allting roligt vi gjorde tillsammans. Mina minnen tar ni inte ifrån mig.
Jag har vänner, och vi träffas ibland. Men inte lika ofta som jag skulle vilja. Det är inte samma sak längre, som när man gick i skolan och sågs varje dag, eller när man var singel och hade fester varje helg.
(Några av mina bästa vänner har flyttat 4-10 mil härifrån också.)
Nu har man man och barn och det är bra det med! Men det blir inte att man ser sina vänner lika ofta? Det är andra saker som prioriteras i livet. Jag försöker hålla kontakten med vännerna ändå och jag bjuder in dem.
Men alla verkar ha så fullt upp.
Var rädd om de vänner du har! Vårda er vänskap!