Det är en svår balansgång. Att kunna ta in nyheterna, allt som händer i världen, vara påläst och engagerad. Att känna efter när man behöver skärma av sig för att behålla sitt inre lugn. Att engagera sig i samhället. Att läsa på och hänga med i vad som händer i världen är viktigt. Samtidigt behöver man känna efter hur mycket man kan ta in. Media vill gärna styra oss, hur vi ska tänka.
Om ingen längre orkar bry sig. Om det et oupphörliga flödet av information leder till empatitrötthet. Då kan politikerna gör som de vill utan att någon protesterar, och de verkar ha detta som en strategi. Låt dem inte få stå oemotsagda! När människor möter informationsöverbelastning blir de passiva och oengagerade.
Var och en får göra det de kan och orkar. Just nu känns det som att många människor inte orkar. Reaktionen blir att skärma av sig och gå in i sin egen bubbla. Folk känner en hopplöshet i att det är så svårt att få till förändring, även om man vill kämpa för en bra värld för sina barn och kommande generationer.
Att välja sina strider är en mental superkraft och en strategi för att bevara sitt inre lugn och sin energi. Det handlar inte om att vara konflikträdd eller undvika nödvändiga gränssättningar, utan om att strategiskt avgöra vilka oenigheter som är värda ens tid och känslomässiga investering.
De som helt stänger av omvärlden för att de har fått nog, och bara vill vara för sig själva, eller med sin familjer eller inre krets. De har på ett sätt fattat grejen med hur de vill leva resten av sina liv. Meningen med livet, hoppa ur ekorrhjulet.
På ett sätt kan man tänka att de är egoister som lämnar andra i sticket, inte bryr sig om att engagera sig för att hjälpa andra människor i världen. Men på ett sätt är det det de gör genom att visa vägen till en ny värld, ett nytt (nygammalt) sätt av leva.
Man behöver kanske inte bli fullt ut aktivist även om jag skulle önska att fler var det. Det behövs människor som bryr sig om hur andra har det, hur vi alla tillsammans ska kunna få ett bättre samhälle, folk som engagerar sig i politiken.
De som försöker förändra något, som Greta Thunberg, de får ju mycket mer skit jämfört med de som aldrig gör något. Det är bara antidemokratiska krafter som tjänar på att vi är rädda och inte vågar ta ställning. Framförallt så kan man bättre stå ut med sig själv när man inte känner sig som en total ynkrygg. (Clara. Fredagslistan aug 2025)
”Den verkliga faran är inte ilskan över vad du ser (på nyheterna) utan det är avtrubbningen och håglösheten. Att din mänsklighet trubbas av.” the.trauma.educator
”Om du känner dig tungsint och deppig för att du bryr dig om orättvisor, lidande, miljöförstöring. Kom ihåg att en stor propaganda-maskin skapades för att du ska känna dig avtrubbad och det fungerade inte på dig.” earthlyimagine
”Om din kropp känns dysreglerad just nu kanske det inte beror på att du är trasig, det kan bero på att du bevittnar moralisk skada i realtid: krig, skador, avhumanisering, och en värld som ber dig att vara artig om det. Jag är inte intresserad av att ”koppla bort” mig genom detta. Jag vill inte bli avtrubbad.” micheline.maalouf
”Vi har alla olika roller i detta uppvaknande. Vissa protesterar. Vissa sköter trädgårdar. Vissa bygger alternativa system. Vissa reglerar sina nervsystem så att de inte kollapsar i rädsla. Vissa uppfostrar medvetna barn. Vissa talar sin sanning. Vissa bygger tyst nya världar. Det finns inget enda sätt. Men det finns ett val. Att fortsätta vara avtrubbad ELLER att förbli förkroppsligad och i din fulla kraft.
Att få panik ELLER att rota djupare i jorden.” Nina Wiger ninamedicina
”Det är bara sådan jag är” Säger du hela tiden så, ska kan du missa tillfälle att växa och utvecklas. Din personlighet är inte ditt öde, det är din tendens. Ingen är begränsad till ett enda sätt att tänka, känna och agera. Vem du blir handlar inte om vilka egenskaper du har, utan vad du gör med dem.” Adam Grant
”Jag kan inte göra allt, men jag kan göra något.”
”I det senaste avsnittet av podden From the Heart svarar Rachel yoga_girl på en mycket specifik fråga: Hatar hon män? Svaret på detta är… nej, inte alla män. Men sanningen är att den manliga befolkningen som helhet inte ger kvinnor mycket att känna sig trygga med just nu. Från charlataner i läkningssfären som utnyttjar de sårbara, till bristen på åtal till följd av Epstein-filerna och den chockerande våldtäktsakademin online, lever vi i ett misogynt system som är tänkt att skydda män och tillåta kvinnor att bli skadade och utnyttjade. Men vad kan vi egentligen göra åt det?
Det här avsnittet är en uppmaning till oss alla – särskilt de ”goda männen” där ute – att kliva fram och göra en förändring. Ha de svåra samtalen med dina vänner, säg något när du ser något och lägg inte ner dig och acceptera saker som de är. Vi måste göra en förändring för våra fruar, våra systrar och våra döttrar – och det börjar med att göra jobbet i vardagliga stunder i våra egna liv.”
(Det handlar om #metoo i terapi- och yoga-världen! Och även om att välja sina strider för att behålla sitt eget inre lugnt. Bra avsnitt.) Would you choose the man, the bear, or a woman? … Lyssna på Rachel Brathens pod på t ex Spotify.