”När kroppen signalerar sitt missnöje över hur orimligt vi behandlar den, så kämpar vi inte för att ta hand om den. Vi kräver inte att staten och kapitalet ska justeras så att kvinnor inte blir sjuka och går sönder. Det verkar inte ingå i den feministiska kampen.
Vi kämpar istället för rätten till smärtstillande, antidepressiva, p-piller, assisterad befruktning när våra kroppar inte orkar, för att få klippas och sys i mellangården, planerade kejsarsnitt, att inte behöva amma, för kortare föräldraledighet, att operera bort livmodern.
Vi demonstrerar nästan inte alls för en rimlig arbetsbörda, ordentlig sexualkunskap och fertilitetsförståelse, forskning på våra menscykler som inte enbart fokuserar på att slå ut dem, värdiga förlossningar, respektfulla rutiner i vården som främjar hälsa istället för att bara lappa ihop trasiga kroppar, amningsstöd, tid med våra barn, stöd i hemmet till nyblivna mödrar, mediciner som inte gör att vi tappar livslusten.
Värst av allt är att vi intalar oss att det är oss det är fel på; att kvinnokroppen i sig är defekt och hälsovådlig och att nedstängning av hela maskineriet är det enda rätta.”
Läs hela inlägget här:
https://www.vulverine.se/blogg/feminism/