Vilken ålder är din ålder, när trivdes du som bäst? En del har bråttom med att växa upp och längtar efter karriär och eget ansvar. När har man som mest erfarenhet men ändå inte har hunnit att bli för trött och glömsk? För min egen del, nu med lite pespektiv, så får jag nog säga att barndomen var min tid. Jag hade en väldigt fri och fin uppväxt. Jag mådde nog som bäst då. Jag har aldrig varit den som längtade efter att bli vuxen. Tur att man får vänja sig vid det stegvis. Men å andra sidan har jag en bra förmåga att leva i nuet! Jo, faktiskt.
Om jag skulle rita min livskurva så skulle den börja i topp och sedan sakta dala. Det näst bästa efter barn- och ungsomsåren, det var när jag var mammaledig. Det var en härlig tid! Vara ledig utan att ha dåligt samvete. Jag vet ju förstås inte hur kurvan slutar. Jag kanske vänder den på slutet. Jag ser lite fram emot att bli gammal också på ett sätt. Jag skulle nog gilla att vara pensionär. Men det är inte så säkert det där med pensionen nu för tiden, jag får nog jobba tills jag dör. Pessimistisk realist som jag är. Men med huvudet uppe i det blå 🙂
