När alla vännerna gått hem
och festen är slut för länge sen
och man ligger ensam i sin säng
När alla vännerna gått hem
När alla vännerna gått hem
och dörren har stängts igen
och mörkret det skrämmer igen
När alla vännerna gått hem
Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll…
När alla vänner är som ljus
När varje sekund känns som en minut
och när man inte hittar ut
När alla vänner är som ljus
När alla vänner är som ljus
Ljus som brinner ut
När varje veke bär en knut
När alla vänner är som ljus
När alla vänner försvinner bort.
När man inte längre hör av varandra
Och man önskar att man kunde träffas som förut?
Det är inte samma sak längre. Man kommer ifrån varandra.
Och inbjudningarna lyser med sin frånvaro.
Innan man vet om det så har man successivt blivit bortglömd.
Det är lika smärtsamt när en vänskap rinner ut i sanden
Som när ett förhållande tar slut.
Men mina vänner kommer alltid att vara mina vänner oavsett vad som händer. Vi kanske inte hör av varandra lika ofta, men jag tänker på dem ofta. Och allting roligt vi gjorde tillsammans. Mina minnen tar ni inte ifrån mig.
Jag har vänner, och vi träffas ibland. Men inte lika ofta som jag skulle vilja. Det är inte samma sak längre, som när man gick i skolan och sågs varje dag, eller när man var singel och hade fester varje helg.
(Några av mina bästa vänner har flyttat 4-10 mil härifrån också.)
Nu har man man och barn och det är bra det med! Men det blir inte att man ser sina vänner lika ofta? Det är andra saker som prioriteras i livet. Jag försöker hålla kontakten med vännerna ändå och jag bjuder in dem.
Men alla verkar ha så fullt upp.
Var rädd om de vänner du har! Vårda er vänskap!
Mina bästa vänner bor typ 18-200 mil härifrån, så klaga inte på 4-10. 😉 (Mina som bor geografiskt närmast bor ca 2 mil härifrån.)
Mmm, väldigt tänkvärda ord- känner igen mig själv i dina tankar…Många har så väldigt fullt upp, men man måsta ju också ta sig tid att vårda vänskap- precis som man vårdar förhållanden tycker jag! En av mina bästa vänner bor 100 mil bort…Numera träffas vi bara några gånger per år- men vi mailar och ringer och när vi ses är det som vi sågs igår- riktig vänskap :)!
>Johanna: Nejdå, jag ska inte klaga. Bara konstaterar att när man har småbarn och ska träffas så blir det ofta lite omständigt när det är en bit att åka. Det blir inte av lika ofta.
>Cina: De flesta runt omkring mig är i samma period i livet som jag, så det känns ju i o f s bra. Man förstår varandra att det går ett tag mellan gångerna. Man ska absolut tänka på att vårda sin vänskap och inte bara ta för givet. Mina närmsta vänner har jag haft sedan skoltiden och vi har följt åt. Ibland träffats mycket och ibland inte lika ofta men vi har ändå alltid hållt kontakten och fortsatt att vara vänner.
Åh vad längesedan jag hörde den låten, eller tänkte på texten…Nostalgitripp!!
Det är svårt att hinna med att umgås med alla man vill, då tiden inte alltid räcker till, men riktiga vänner vet att man hör av sig då det finns utrymme för det…
Vi är ett gäng (4 tjejer) från gymnasietiden som träffas en gång per år och det är super skoj! Man skall inte ha för stora ambitioner om att hinna med allt, för då blir det bara jobbigt…
Men jag förstår hur du menar.
>Vella: Ja, att det inte blir lika ofta som innan man hade familj det varken hinner eller vill man kanske. Det ska ju inte behöva kännas jobbigt och stressigt. Men det är nog alla med på. I alla fall så tror jag det. Mina vänner har bildat familj ungefär samtidigt som mig, så vi är lika där. Tiden rusar och det är lätt att glömma bort varandra…
Önskar att jag hade mer kontakt med mina vänner, men det är som du skriver ”tiden rusar”.
Vad bra skrivet. Precis så känner jag ofta. Vännerna har flyttat runt hela sverige (även jag) och kontakten blir allt mer flytande. Nya vänner kommer in i bilden men det blir liksom inte samma sak….. Och ju äldre man blir destu svårare tycks det bli att skaffa nya vänner dessutom.
Så sant, så sant. Men jag uppfattar det också lite som att vänner kommer och går under oika perioder i livet. Man kan tappa bort varann på vägen, men också finna tillbaks igen och det är viktigt att komma ihåg det så man inte får ångest för det.
Så är det ju ! Man växer ifrån varandra och tyvärr så tappar man oftast kontakten med alla gamla vänner…men så länge man kan få nya vänner så gör det ju inget ! Det är alltid kul att lära känna nya människor.
Passar bra in på dagens tisdagstema också…
KRAM EVA
Väldigt bra skrivet! Och jag känner igen mig i dina tankar, väldigt mycket. Bara för några dagar sedan tänkte jag skriva ett likadant inlägg själv. Det blev inte av. Men däremot så har väldigt många vänner hört av sig de allra senaste dagarna, vilket känns skönt. Hoppas att du och dina vänner får tiden att räcka till…
>LoX: Visst rusar tiden, för oss alla.
>Vildängel: Ja det är svårare tycker jag med…
>Caroline: Ja, det tror jag också. Man kan hitta tillbaka till varandra!
>Eva: En del vänner växer ifrån en. och det är absolut kul att lära känna nya! Men jag är den trofast typ. Jag vill måna om de gamla vännerna också.
>Haydee: Skönt! Jag upplever också en ljusning, ändå.
Mmmm och i nöden prövas vännen… Vid min skiljsmässa för 8 år sedan fick jag veta hur många verkliga vänner jag hade. Nu till något roligare…
Du har själv en härlig blogg… Jag tycker framförallt om stilen på dina inlägg…
Jo så är det, alla är upptagna med sitt, synd för man har ju alltid kul när man väl ses. Kram Maria
Precis så är det. Jag vet. Det är lustigt: Vissa kompisar pratar man med någon gång i halvåret, men är ändå på samma våglängd. Vissa pratar man med varje dag och de har ingen koll 😉
>Cia: I nöden prövas vännen…
och kul att du gillar min blogg!
>MO: Ja det är oftast så. Man har kul när man väl ses och det känns inte att det gått lång tid sedan sist. Man, både mina vänner och jag själv, är ju inne en ganska så upptagen peroid av livet tror jag. Småbarnsåldern är påfrestande både för ens partner-förhållande och vänskapsförhållande. Men man vet att oftast så tar man sig ur det. Det blir bättre (?) Man vet att det är mer hektiskt ibland. och saker får vänta, ligga på sparlåga.
>Anja: Jag känner igen det du skriver. Jag kräver inte heller att vi ska höras av varje dag elle ens varje vecka. Bara man vet att man finns där för varandra.