"Påskveckan kallas även Stilla Veckan eller också Dymmelveckan efter den träkläpp (på fornspråket "dymbil") som man ersatte metallkläppen i kyrkklockan med för att dämpa klangen.
Ur boken: Svenska Traditioner Ebbe Schön
"Efter klockan tio på dymmelonsdag fick man inte utföra något arbete som förorsakade buller; man fick inte hugga ved, väva etc. Det ansågs också farligt att syssla med allt slags kringgärning t ex nysta, tvinna, dra slipstenen. På natten skulle alla spjäll vara stängda och alla kvastar och andra redskap, som häxorna kunde tänkas behöva, vara inlåsta. Man skulle rita kors eller slå in stål på dörrarna till bostäder, fähus etc. Allt till skydd mot häxorna som natten till skärtorsdagen begav sig av till Blåkulla…
…Resan till Blåkulla startade alltid genom skorstenen, sedan man smort in sig själv och kvasten med häxsalva och läst en trollformel. Den kunde lyda så här:
"I satans uppsatta namn rätt opp och ut, förbi var knut till världens slut."
Ur boken: Årets seder och traditioner Margareta Schildt
"Skärtorsdagen var, som bekant, den dag då påskkärringarna gav sig iväg på sin resa till berget Blåkulla, där de festade tillsammans med djävulen. Emellertid tycks kärringarna ha ändrat sina vanor -gammalt tillbaks var det dymmelonsdagen som var deras avfärdsdag. Detta bruk tycks dock ha ändrats i och med att skärtorsdagen slutade vara helgdag. Detta skedde redan i slutet av 1700-talet. Därefter blev det på skärtorsdagen som man kunde skåda påskkärringarna på sin Blåkullafärd. Våra dagars målade småbarn i för stora kläder och med kaffepanna lagom stor för att rymma en stor mängd pengar och godis, har dock mycket lite att göra med forna tiders häxor."
https://www.forn-sed.no/folkesagn/folkesagn/artikler_lenker/artikkel3.shtml
"Det är inte många som vet att onsdagen i påskveckan heter dymmelonsdagen. Ännu färre vet vad ett dymmelonsdagspass är, men också det finns med i Barnen i Bullerbyn. Ursprungligen trodde man att häxorna behövde dymmelonsdagspass för att komma till Blåkulla, men sedan blev passen små lappar som man i smyg kunde fästa på varandras rygg."
https://sydsvenskan.se/skane/burlov/article224408.ece
"På dymmelonsdagen kom Britta och Anna till mej tidigt på morgonen, för vi skulle göra dymmelonsdagspass, såna där som man sätter fast på ryggen på folk med en knappnål utan att dom vet om det. Vi klippte en hel massa av vitt papper som vi målade roliga gubbar på. På en del skrev vi Arg orangutang och Varning för hunden och sånt där…
…Om en liten stund kom Agda, vår jungfru, för att säja till oss, att vi skulle gå hem och äta. Och Lasse hoppade genast ner från brädstapeln och sprang ifatt Agda och gick bredvid henne och pratade så mycket han orkade. Och utan att Agda märkte något, satte han fast ett dymmelonsdagspass på ryggen på henne. Oh vad jag tycker om Oskar, stod det på lappen. Oskar, det är vår dräng…"
Ur boken: Påsk i Bullerbyn av Astrid Lindgren.
Vad kul att få lite historia! Dymmelonsdagen förknippar jag alltid med barnen i Bullerbyn. Kul att du hade citerade ur boken! 🙂
Helt underbar bild längst ner!
Önskar dig en härlig onsdag!
Vi säger askonsdag.
Tack för intressant sammanställning, och ha en skön onsdag.
Tänk vad man kan lära sig! Och jag/ vi som har sagt fel i så många år. 🙂
Tack för upplysningen, jag får läsa mer i dina inlägg.
Gud vilka vackra bilder! Fantastiska. Nu ska jag påskpynta.
Nilla: Jag är ynka 33 år gammal 🙂 Fyller 34 i juli. Men pappan vill som sagt vänta ett bra tag till. Inte jag. Vi har stenhårda förhandlingar här hemma.