Midsommarafton-blues…

Precis som jag känner inför nyårsafton känner jag även inför midsommarafton; Att man måste göra något speciellt just på dessa två dagarna på året! Helst ska man bli bjuden på eller ha fest, ju större desto bättre.
Julen är den storhelg jag trivs bäst med egentligen för vi firar alltid med familjen. och det är inga diskussioner om vad vi ska göra eller var vi ska vara. Jätteskönt. Men på nyårsafton och midsommarafton har oftast våra föräldrar annat för sig och det är såklart helt okej. Nu har jag i och för sig kommit till det stadiet att jag kan koppla av (lite) och bara vara nöjd med att vara hemma och ta det lugnt.  
Det gäller väl att hitta sina egna traditioner helt enkelt.
Vi har firat med kompisar. Midsommaren -03 bjöd vi in till stor midsommarfest på landet (i lillstugan på Ps farmor och farfars gård) Det var en familj som kunde komma… Vi hade såklart trevligt ändå! Året därpå försökte vi igen och då ville de komma igen, plus en familj till. Vi hade kul då med trots allt regnet. Förra året var vi hos dem och solen sken och barnen badade i poolen!
I år har vi inte gjort någonting alls åt att det ska bli midsommar (värst vad tiden går fort!) …Här sitter jag nu hemma med barnen. Maken är ute på krogen med jobbarkompisar (Det är han så sällan och det får han gärna såklart.) Ingen midsommarmat är handlad och inbjudningar har jag varken skickat eller fått. Vad som händer imorgon vet jag inte. Vi kanske cyklar iväg och hittar någon allmän midsommardans för barnen någonstans vid en sjö i en skog (tror att det finns två olika ställen här i närheten.) Midsommarlunch har jag fått idag på jobbet så för min del är det lugnt *ler* och barnen vill hellre ha köttbullar. Nåja det ska nog fixa sig. Lugnt…