"Före alla stora kyrkohögtider har den katolska kyrkan en fastetid på 40 dagar. Fastetiden före påsk är den allra äldsta och viktigaste. Då var kött och ägg förbjuden mat och man skulle leva återhållsamt och stilla. Den långa fasteperioden förbereddes genom överdådigt ätande och festande under fastlagen, dvs. de tre dagar som föregick fastan. Vårt ord fastlag kommer via danskan och det plattyska ordet ”Fastel-avent” (Fasten-abend) och betyder ordagrant aftonen före fastan. Då gällde det att förbereda sig inför fastan genom att roa sig och äta ordentligt med god mat. I många katolska länder är det karneval under fastlagen efter orden ”carne” och ”vale” som betyder ”kött farväl”.
Fastlagen är alltså raka motsatsen till fastan. De tre dagarna inleddes med fläsksöndagen eftersom det fortfarande var tillåtet att äta kött och fläsk.
Ursprunget till den därpå följande blå måndagen är oklart. Dagen kan ha fått sitt namn av att hantverksgesällernas lediga måndagar kallades blåmåndagar eller av att kyrkorummet denna dag kläddes i blått, fastefärgen, som förberedelse inför askonsdagens fasta. Fettisdagen är fastlagens tredje och sista dag."
https://www.nordiskamuseet.se/
"Liturgisk färg är ett sätt att i kyrkan markera olika stämningslägen för olika firningsdagar och tar sig uttryck i de färger som kyrkotextilierna och altardekorationer har under de olika perioderna av kyrkoåret. Färgvalet är en väsentlig del av kyrkans liturgi"
"I Svenska kyrkan används de liturgiska färgerna i första hand på prästens stola och mässhake samt altarets antependium och nattvardskärlens textilier. Blommorna på altaret brukar även dessa í någon mån anpassas efter de liturgiska färgerna."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Liturgiska_f%C3%A4rger
"Tiden före påsk kallas för fastlagen och fastan och 7 veckor före påskdagen infaller fastlagssöndagen. I den veckan är det söndagen, måndagen och tisdagen som kallas för fastlagen.
https://hem.passagen.se/lerolj/Pask.htm
"Att fira "Fettisdagen" den sjunde tisdagen innan påsk, det har vi gjort ända sedan den katolska tiden. Först är det "Blå måndag" och sedan blir det "Fet tisdag". Då äter man upp sig inför fastan. "Fettisdagen" föregår "Askonsdagen" som är första dagen på den 40 dagar långa fastan. Att äta semlor sista dagen innan fastan var alltså ett sätt att frossa. Fastade, det gjorde man för att man trodde man skulle bli botad till kropp och själ om man avstod från kött. Man fick heller inte dricka alkohol eller inta andra njutningsmedel.
https://www.fageras.se/candy/seder/fettisdag.htm
"Fastan inleds med askonsdagen. Det är den katolska kyrkans förberedelsetid inför påsken. Då skulle man fasta och leva återhållsamt och stilla i 40 dagar (man räknar bort söndagarna, då man inte behövde fasta) till och med påskafton. Askonsdagen har fått sitt namn efter bruket i den katolska kyrkan att beströ sig med aska som ett botgöringstecken under fastans första dag." Läs mera här!
https://www.nordiskamuseet.se/makeframeset.asp?sUrl=http%3A//www.nordiskamuseet.se/publication.asp%3Fpublicationid%3D1448&Cat=&catName=&publicationid=1448
"Fastlags- och påskris
Idag skiljer vi oftast inte fastlagsris och påskris åt. Från början piskade man varandra med ris, antingen på fettisdagen eller långfredagens morgon. Långfredagens risning skulle påminna om Jesu lidande och är en sed som förekom i Sverige sedan 1600-talet.
Påskrisen kunde vara smyckade som fastlagsrisen eller helt utan pynt. De togs ofta in lite före påsk och sattes i vatten så att löven skulle hinna slå ut. I Stockholm och andra delar av östra Svealand förekom påskris som dekorationsris under 1800-talets senare del. Först under 1930-talet blev det vanligt i hela landet att dekorera påskrisen med färgade fjädervippor, kulörta pappersblommor och kycklingar av bomull."
https://www.nordiskamuseet.se/makeframeset.asp?sUrl=http%3A//www.nordiskamuseet.se/publication.asp%3Fpublicationid%3D1848&Cat=&catName=&publicationid=1848
"Björkris
skulle tas på långfredagens morgon och med detta skulle husfolket piska varandra till åminnelse av Jesu lidande"
går tillbaka till katolsk tid, då man på palmsöndagen (söndagen före påsk) gick i processioner med palmkvistar i händerna. I brist på palmkvistar tog man vide eller sälg som fick knoppas inomhus för att hinna bli gröna. Dessa kvistar "vigdes" i kyrkan, men efter reformationen förbjöds denna sed.
Numera har vi kvistarna som ren dekoration och livgivande blickfång.
en "snällare" variant av ris som gärna gavs bort i present, till skillnad från långfredagens risande. Det dekorerades med färggranna fjädrar och remsor och ibland även med kloka, sedelärande deviser som t ex "Gott sinnelag är grunden till lycka".
I björkriset kund
e man även hänga färgade äggskal. Det finns många gamla beskrivningar och recept på hur man kunde koka ägg ihop med ex vis lökskal eller olika slags blad, för att få vackra, främst gula färger. Det vi i dag kallar påskris är nog närmast besläktat med fastlagsriset."
https://www.leksand.se/kultur/museum/tradition/pask.html
"Även fastlagsriset är vanligt förekommande än idag. Det säljs gladfärgade knippen med fjädrar på torget. De skall inte sättas i vatten utan stå torra. Ursprunget till fastlagsriset kanske var den katolska traditionen att man piskade sig själv och andra på askonsdagen som tecken på botgöring.
Påskriset ska däremot sättas i vatten och få små musöron och dekoreras med urblåsta, målade äggskal och ev. annat påskpynt och ska stå över själva påskhelgen. De symboliserar uppståndelsen och livet. När man hämtar in björkriset ser det dött ut, men i vattnet börjar det leva och får gröna blad. Äggskalet är en symbol för Jesu grav, ägget kläcks och ut kommer en levande kyckling."
"Det finns en hel grupp av buskar som är släkt med varandra och som vi kallar vide, pil eller sälg. Egentligen heter de alla olika saker, t.ex knäckepil, jolster, gråvide eller sälg. De olika videbuskarna är ofta svåra att skilja ifrån varandra.
https://www.vattenriket.kristianstad.se/varen/salg.htm