Kategori: Barnen och jag

Vi satt i bilen och lyssna på gamla låtar i radion. Barbara Ann med Beach Boys spelades och jag sa på skoj att
-Tänk om man skulle ta och byta namn till Barbara Ann eller Mary Lou eller något annat häftigt. (kanske Linda, Helena eller Marie eller Sarah eller Evelina m fl Här skulle jag kunna sitta och hitta hur många namn som helst…) Det är aldrig någon som sjunger några sånger om mig. Det är aldrig någon som sjunger om Nilla! Det rimmar bara på illa och gorilla…
Men då säger dottern med en sorgsen uppsyn att -Nej mamma det får du inte! Jag vill att du ska vara min Mamma Nilla!
*sötnosen*
Då sa jag att jag såklart skulle vara hennes Mamma Nilla och inte byta namn.
-Du kanske kan sjunga en sång om mig? sa jag förhoppningsfullt till tösen.
Men då började hon på att fundera: -När pappa var liten, såhär liten, och så visade hon från huvud till tår på sig själv. Då skrev han en sång till dig!
-Nej det gjorde han nog inte. (här sa jag inte mer för tillfället) Vi var framme med bilen.

Ibland kan vi dock prata hur länge som helst. Hon är 3½ och har så många funderingar om allt. Särskilt var hon var innan hon var född
När vi tittade på vårt bröllopsfoto så undrade tösen var hon var. Du var inte med, du var inte född ännu, sa jag. -Var jag i din mage då? Nej. -Var jag i pappas mage då??? *hmmm*
och var man tar vägen när man dör.
När vi var i Stegeborg i helgen så berättade jag lite om att här fanns det tak och hela väggar förut och det bodde människor här, kungar och drottningar. -Men var är kungarna nu, och var finns deras sängar (och möbler)? -När dom är begravda i jorden, kan dom inte komma upp igen då?

Det är många frågor och jag tycker att det är roligt och försöker verkligen att förklara allt för henne. På en nivå som hon ska förstå. men det är ju inte alltid så lätta frågor att svara på förstås…

Det är tröjärmen som är inzoomad, men jag tycker att det är en härlig bild!

+en "taldocka" som säger -Mamma, mamma, pappa, pappa! hela tiden, så låter lilleman!
Han har mängder av ljud och läten för sig.
Våran lille gosse som är 1½, full av bus och upptåg. 🙂

Lilleman gosar med en söt Kolmården-get.

En cool säl vilar i solen

Lilleman badar med pappa

Hela gänget äter på glassrestaurang.

Med första barnet kände jag inte av någonting förrän vattnet gick. Vi ringde och åkte in. de mätte lite och sa att vi skulle avvakta tills värkarna började komma igång och bli starkare och tätare.
ca 2 timmar efter att vattnet gått och vi har kommit hem igen så börjar värkana komma igång på allvar så då åker vi in igen. Denna gången känner de efter hur mycket öppen jag är
-fullt öppen! och mycket hår på huvudet! får jag höra då, aningens chockad.

Jag fick prova akupunktur ett tag och längre fram fick jag lustgas.

6½ timme efter att vattnet har gått så börjar jag att krysta och 25 minuter efter det så är hon född.

Så cirka 7 timmar.

Andra barnet två år senare:

Det börjar med att jag får sammandragningar.
Vattnet går hemma 3½ timme efter att sammandragningarna började.
Denna gången är det rejäla värkar på en gång när vattnet har gått.
Vi åker in i raketfart *s* Maken ställer bilen precis utanför dörren typ och får in mig på sjukhuset. Jag har en värk i korridoren och sedan kommer vi in på förlossningssalen. (Raringen frågar bm om han hinner gå ner och parkera bilen. -Nej! får han till svar.)

En timme efter att vattnet har gått så börjar jag att krysta och 12 minuter efter det så föds vår son.

ca 4½ timme.

(och vi klarade oss undan felpark.böter)
och någon lustgas eller annat hann jag inte med. behövdes inte heller.

Båda barnen föddes 2 dagar efter det beräknade datumet enligt sista mensen.
(Men med ultraljudet blev jag framflyttade en vecka med dottern, och tillbakaflyttad en vecka med sonen.)

Jag hade samma barnmorska som förlöste mig med båda barnen också!