Du har verkligen svårt för att kompromissa, sa min man till mig häromdagen. Det stämmer… Jag vill inte kompromissa! Men jag måste ju… det är ett nödvändigt ont. Jag vill såklart inte ha en man som håller med mig hela tiden. Min man är minst lika envis som jag. 🙂 Det brukar gå bra ändå, vi är envisa på olika områden. Jag brukar få lite mera att säga till om när det gäller inredning. Han är förstås där och påminner mig om våra ekonomiska begränsningar…
När det gäller inredning vill jag bara ha saker som jag gillar och trivs med. Så när det blir dags att flytta kommer jag att göra en rejäl rensning och slänga/skänka/sälja/göra om saker som jag inte tycker om. De kommer inte in i mitt hus! "Men vi kan väl ha den sålänge tills vi har råd att köpa en ny" vill jag inte alls lyssna på. Jag vet att sålänge oftast betyder flera år och det är verkligen så trist.
Vore man rik och singel skulle man inte behöva kompromissa! 🙂 Vad skönt det skulle vara …ibland. Oftast går det bra för mig att komma överens med min man. Ekonomin är värre… Vårt hem består mest av arvegods och Ikea-möbler och mängder av prylar. För mycket prylar och för lite förvaringsutrymme. Ännu en sak att kompromissa med; utrymmet. Ständigt dessa kompromisser… Hade jag valt att satsa på jobb och karriär så kanske jag hade bott i ett nytt hus nu. Var sak har sin tid. Jag gjorde inte det valet, jag tyckte att det var viktigare att få tid med barnen. Ett lugnare tempo men inte så mycket pengar att röra sig med. Jag vill såklart ha både ock! 🙂 Både ha kakan och äta den, ni känner väl mig? *ler*
Vad jag längtar tills jag kan få det som jag vill ha det! Renovera och göra snyggt. Helst nu och inte när jag blir pensionär. (Jag är otålig också.) Jag längtar inte efter att renovera; jag längtar efter att ha det klart! Verkligheten är att det kommer att bli ännu fler kompromisser när/om vi flyttar. När vi väl flyttar måste jag "stå ut" *ler* i ett hus med ett brunt 70-talsbadrum och ett kök fullt av furu och brunt kakel och så vidare tills vem-vet-hur-länge… Jag kommer att vara så slutkompromissad att jag helt tynar bort efter några år… (Jag vet fortfarande inte om/när vi ska flytta.) Man får göra vad man kan. Man får ta det som det kommer och gilla läget! -En påse tålamod till mig, tack!
Jag skrev redan för