När jag slutade tro på tomten

När jag slutade tro på tomten.

Det borde ha varit julen 1978 som vi slutade tro på tomten, min bror och jag. Det var nämligen så att min pappa brukade klä ut sig till tomte. Han hade en tomtemask med långt vitt skägg. Men just detta året hade han lånat ut tomtemasken till goda vänner och detta kommer han inte på förrän det var dags att byta om.

Vi barn sitter i godan ro framför tv:n med mormor och farmor medan mamma och pappa är i källaren och letar efter tomtemasken och det andra. Så kommer de på att den inte finns och får istället snabbt hitta något annat att använda. En pälskant ”rävboa” som mamma skulle ha att sy på en luva till en jacka blev satt runt hakan och fastklämd i en tomteluva. På glasögonen sitter någon form av fjädrar. Och istället för julklappssäcken så finns julklapparna i en ljusblå blöjsäck av plast.

Det är inte ugglan Helge, utan det är vår tomte anno 1978. Jag kan inte sluta att le åt denna underbara bild! Vi barn var nog lite fundersamma över denna tomte, men lika glada ändå. Vi hade ju roligt och vi fick ju julklappar! Jag gissar att mamma hade svårt att hålla sig för skratt när denna tomten kom och knackade på dörren!

När jag slutade tro på storken.

Jag började nog inte ens att tro på storken.
-Varför har hon en sådan stor mage? Jo, det ligger en bebis i hennes mage. -Hur kom bebisen in där? -Storken…? Vaddå storken liksom. Jag menar detta var på 70-talet och upplysande barnprogram med män i velourdress var helt normalt på tv. Apropå 1978 så var det året som boken Per, Ida och Minimum kom ut. Den var vältummad på skolbiblioteket minns jag…

Karin Pettas blogg har valt När jag slutade tro på tomten/storken som sista tema för oktober. I november klurar vi på Musikantas teman.