Det första jag lärde mig att spela på piano när jag var liten det var Lille Hans… Min farmor sjöng den för mig och lärde mig melodin på piano. (Jag tror att jag kunde den innan jag kunde Blinka lilla stjärna.) Jag tyckte att den var så sorglig. Jag kom att tänka på den melodin igen häromdagen och letade på internet och hittade texten. Jag visste inte att det fanns så många verser. Jag kunde bara de två första.
EDCCDDECGFEEDDC
Lille Hans sprang ner till stranden
för att samla snäckor små.
I den djupa, heta sanden
måste han barfota gå.
Tåren glänste i hans öga,
han så trött och hungrig var.
Emot solens strålar föga
skylde trasorna han bar.
Där i låga fiskarkojan
modern sitter med de små.
Svårt är bära tunga bojan
fattigdomen lägger på.
Gud, han beder, dig förbarma,
far han drunknade i går.
Giv åt mamma, giv åt arma
bröd, o Gud och fader vår.
Ljudet utav barnarösten
steg till himlens Herre opp.
Gossen genast undfick trösten
av ny tillförsikt och hopp.
Lille Hans i bittra sorgen
ej blev lämnad, ej blev glömd,
ty bland snäckorna i korgen
låg en dyrbar pärla gömd.
Snäckans gåva dem beskärde
både penningar och bröd.
Lille Hans sig därav lärde
att Gud hjälper i all nöd.
Suttit och tittat lite på dina semesterbilder. Tänk vad många pärlor det finns i vårt land.
OM du går till länken i min blogg. Den till Kulturhuset så finns det en länk där till Aftonbladet som har bilder på flera askar. Verkar jättekul…
https://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,834803,00.html