Detta är vad jag har ägnat mig åt denna veckan: Jag har läst om Expeditionen och så har jag läst Vitön av Bea Uusma. Det är så fascinerande! Bea skriver så bra. Man sugs in i hennes värld av nutid och 1800-tal. Detaljerat, spännande, sorgligt.
Vitön kallas ”otillgänglighetens ö” eftersom den är en avlägsen och svåråtkomlig ö i Svalbard, omgärdad av drivis, och som inte ens moderna expeditioner kan besöka på grund av isbjörnar och svår terräng. Ön är känd för att vara den plats där Salomon August Andrées polarexpedition omkom 1897, men deras kvarlevor upptäcktes inte förrän 1930. AI.
”Modern dna-teknik på blodfläckar, korrosionsstudier över Andrées gevär och avancerade genomlysningsmetoder på hans mögliga dagbok är exempel på vad Bea Uusma använt för att lösa mysteriet, som också fick henne att utbilda sig till läkare. Nu vill hon hitta nya skelettdelar vid katastrofplatsen på Vitön att analysera forensiskt, men klimatförändringarna gör att det brådskar – snart finns kanske inget kvar där.” SR.
-”Är det Andrée-expeditionens gåta som jag försöker lösa, eller är det något annat? Kanske är det bara ett stort konstprojekt som har vetenskaplig täckmantel, det här är hur jag vill leva mitt liv, tror jag. Det existentiella stavas Arktis och naturens brutalitet. Människan har så stora planer, men när man är i Arktis blir man satt på sin plats.” Bea i Aftonbladet.
”Visst är historien om Andrée-expeditionen fascinerande i sig, men minst lika intressant är den underliggande berättelsen om Uusmas egen besatthet. Den är ju på sätt och vis en spegling av Andrées.” SR.
”Andrées sista dagbok. För första gången på hundra år görs ett försök att återskapa texten, tack vare Uusmas kunskapslängtan. Inte den intakta, fullskrivna, som överlevde infrusen i is på en klippavsats i 33 år. Nej, den allra sista, i vilken han bara hann skriva några sidor innan den plötsligt upphörde, troligen för att han helt enkelt dog. I innerfickan hade han den, där den hittas söndermöglad, nästan helt oläslig. Endast en vetenskaplig frågeställning kan ge tillgång till den, och för första gången på hundra år görs ett försök att återskapa texten, tack vare Uusmas kunskapslängtan.” GP.